Kyckling från 1980-talet (eller möjligen ännu tidigare)

Igår, lördag, lagade jag familjefavorit från min barndom. Hel kyckling, ugnsstekt i lergryta.

Börja med att ställa lergrytan i kallt vatten. Det är viktigt att lergodset är helt mättat med vatten när det ställs in i ugnen, så låt det stå i minst 20 minuter. Tänk på att hela grytan ska vara täckt med vatten, även locket. Under tiden som grytan står, förbered kycklingen.

Jag använder alltid fryst, ekologisk kyckling. Skölj och torka av den, krydda väl. Jag använder Santa Marias ekologiska curry samt grillkrydda från Knorr. Det är främst det sistnämnda som får mig att minnas min barndom, då det känns som att just den kryddan alltid har funnits, och mamma använde den ofta.

Jag fyller kycklingen med en halv kruka persilja, 1 till 3 morötter (beroende på storlek) och 1 gul lök. De grönsaker som inte får plats inuti lägger jag runt kycklingen i lergrytan.

Jag vill ha min kyckling väldigt välstekt. Här är kommunikationen och samspelet med min assistent mycket viktigt, då min sittställning gör att det är svårt för mig att själv kunna kontrollera att kycklingen är helt genomstekt. Assistenten är i det här fallet både mina ögon och mina händer. Skinnet på fågeln ska vara krispigt. För att få till det helt rätt låter jag assistenten ”picka” på bröstet med en gaffel, hörs ett kras är skinnet perfekt. För att få kycklingen välstekt och köttet så mört att det nästan faller av benen, räkna då med en och en halv till två timmar i ugnen. Tilläggas bör att jag då lagar relativt stora fåglar, minst ett och ett halvt kilo ska de väga.

Medan kycklingen står i ugnen (200 grader, en kan också välja 175, men jag föredrar lite varmare), skalar jag potatis med stöd av min assistent. Oftast börjar jag när det är 45 minuter kvar av tillagningstiden, men det beror på hur van och snabb den som skalar är. De gånger som jag väljer ris som tillbehör så räcker det med 30 minuter.

Men; Inte får jag glömma såsen! Till den rör jag först ut 3 matskedar mjöl i laktosfritt smör. Här är konsistensen a och o. En ovan assistent kan göra proceduren som det innebär att få till den knepigare än nödvändigt. Många ovana matlagare tar nämligen alldeles för lite smör i förhållande till mängden mjöl. Här är mina ögon ovärderliga! En jämn smet ska det bli, av smör och mjöl.

När smeten är utrörd i kastrullen slår jag på skyn som har bildats från kycklingen i lergrytan. Det brukar bli 2-3 deciliter. Om skyn har blivit väldigt koncentrerad, spär jag den med vatten och en deciliter laktosfri matgrädde. Jag häller också i kycklingfond, helst hemgjord (för att få hemgjord fond, sparar jag sky som blir över när jag grytsteker kyckling, den går utmärkt att frysa och ta fram när en behöver). Om jag av någon anledning inte har hemgjord fond, brukar jag hälla i 1,5 matsked kycklingfond från Bong, ekologisk, så klart. Vidare så händer det att jag stoppar i en gnutta socker och saft från ½ citron. Vill jag variera mig så hoppar jag över citronen. Avsmakningen av såsen gör hela skillnaden! Assistenterna bistår mig med den ibland, då jag har svårt att känna vissa smaker beroende på min dagsform. När det handlar om just avsmakning är det avgörande att jag har en assistent som känner mig väl, hon måste ju veta hur jag vill ha det med sälta och styrka. Jag lägger därför mycket tid på att försöka förklara hur jag vill sätta smakerna.

Tillbaka till kycklingen. Samtidigt som jag tar skyn ur lergrytan, plockar jag också ut den lök och de morötter jag vill spara för att servera som varma grönsaker till min anrättning. Jag brukar lägga dem på ett fat, lite fint så där.

Som kalla grönsaker serverar jag tomtsallad till denna rätt. Blanda samman: 300 gram tomater av valfri sort (jag brukar oftast använda ekologiska cocktailtomater), ½ kruka persilja och ¼ av en liten rödlök. Om du vill, salt efter smak och ungefär ett kryddmått svartpeppar (det sistnämnda är inte nödvändigt).

Min man gillar alla möjliga tillbehör till kycklingrätter. Till just denna vill han gärna ha Mor Olssons inlagda gurka. Eller, Mormorsgurka, som vi säger i vår familj, eftersom min mormor alltid lade in gurkor från sitt eget växthus enligt detta recept.

Smaklig måltid!

Hälsar,

Hanna


2 reaktioner på ”Kyckling från 1980-talet (eller möjligen ännu tidigare)

Kommentera